Is óstán beag é Målilla Hotell le bialann. Freastalaítear ar lón an lae inniu, la carte, pizza agus sailéid anseo. Tá cearta iomlána ag an mbialann. Tá 40 suíochán faoi dhíon agus 20 suíochán amuigh faoin aer.
Wi-Fi saor in aisce.
Comhroinn
Léirmheasanna
Högst märkligt att de flesta dåliga recensioner snackar om exakt samma, en ovänlig vuxen man som beter sig vilt och barnsligt som stöker till. Kanske nu, april 2024, jobbar han inte längre här. Det finns mycket riktigt som ska kritiseras om detta stället. Det är dammigt överallt och det finns en okänd märklig lukt som följer en överallt. Toaletterna får gästen rengöra själv före bruk (och var försiktig med toaletten uppe som sitter lös). Enda man kan käka här är den ingående frukost. Sylten har legat utanför kylskåpet sedan öppning. Brödurvalet och påläggen är okej. Jag tror inte att det är hållbart att ställa ut buffe när det är så få som besöker, kanske lika bra att vid incheckning fråga om vad gästen vill ha. Om man är vegetarian, som i resten av Småland utanför IKEA, stackars. Ingen lunch eller kvällsmat går att köpa här. Hiss finns inte. Det är otydligt vad som är fritt till gästen, och vad som man ska hålla sig ifrån. I teorin kan jag bara vandra in i köket och kontoret och göra vad fan jag vill där. Men! Personalen är jättevälkomnande. Det finns lite att göra om att det är ingenting att göra i Målilla (utom att ta sig därifrån eller åskåda den globala uppvärmningen), att den är en döende by, och den enda som håller Målilla hotell uppe är sannolikheten att det finns förbiresande som övernattar här. Det vet personalen, som verkar vilja göra det bekvämt för gästen, bara om man frågar snällt.
Nej, det här var ingen bra plats det får ni göra om! Jag och mina vänner bokade det här hotellet när vi var på roadtrip genom vårt vackra land. Hotellet är väldigt risigt och mannen som tog emot oss var oehört otrevlig, han gick dessutom och pratade med sig själv, vilket vi tyckte var lite obehagligt. Men vi tänkte att vi ger väl hotellet en chans, men ack vilket misstag det skulle bli! När vi får vårt rum så är det stökigt överallt, badrummet ser ut som en bajamaja på valfri festival. Vi beklagade oss till den obehagliga mannen, men han sa åt oss att det ska se ut så och att vi bara ljuger. Dumma som vi var försökte vi så gott vi kunde att städa upp i rummet, så vi kunde få det lite trivsamt. Detta tog oss 2 timmar!!! Nu till det värsta. Efter att ha städat i två timmar beslutade vi oss för att gå ned till "restaurangen", om man ens kan kalla det restaurang? Maten som serverades var enbart färdigrätter som man värmer i mirkon!! Inte acceptabelt någonstans !
Tháinig mo bhean chéile agus mé féin isteach anseo ar lá álainn fómhair i mí Dheireadh Fómhair nuair a bhí na duilleoga ag titim agus an ghaoth ag meirgeadh ar chraobhacha lom na gcrann. Bhí cuma bhreá ar gach rud ar dtús mar mhaidí fidil seachas boladh amhrasach a chuir múnla, drugaí agus cáis phróiseáilte i gcuimhne dom den chuid is mó. Bhí réiteach an-mhíthaitneamhach ar an rud ar fad, áfach, nuair a thug mo bhean chéile faoi deara le linn an tráthnóna fear ard aisteach ina 30í ina shuí i gcúinne tais ag súgradh le bábóg. Thug sí aghaidh ar an bhfear go cineálta agus go misniúil, ach d'eitil an fear suas agus scairt; "Anseo gheobhaidh tú a fheiceáil na gluaiseachtaí stór!". Bhí an oiread sin faitíos uirthi gur éirigh sí amach ar an láthair (ceann de go leor ag an óstán btw). Chaith mé suas (don dara huair ó d'ith muid bia an óstáin) an bhean chéile ar mo ghualainn agus theith sa charr mar gheall ar an fear ag caoineadh i ndiaidh dúinn "Fianaise a haon is fearr!!!" Bhrúigh mé an gás ar mo Renault Zoe ag bun i dtreo Malmö agus an rud deireanach a chonaic mé sa scáthán rearview ná an fear ag miongháire go buile agus ag caint le ceann dá chuid bábóg. Ná arís Målilla!
Dia duit, Michael is ainm dom. Tháinig mé anseo agus bhí mé ag iarraidh seomra a chur in áirithe chun bolgán a bheith agam ach dhiúltaigh siad dom mar ní ligeann siad aon snuggles sa seomra. imithe an bealach ar fad ó Salem mar labhair mé le Ryan ar facebook agus dúirt sé go raibh sé ceart go leor.. ach cas timpeall. Cárta dearg uaim!
Cá háit le tosú.. nuair a dhéanann tú iarracht codladh cloiseann tú duine ina shuí agus ag caint leis féin i nguthanna éagsúla san áiléar nó ag siúl amuigh sa dorchla agus ag caint le guth aisteach. Is beag codlata a fuair tú.. ina dhiaidh sin bhí ort ithe, is oth liom gur smaoinigh mé fiú ar an smaoineamh .. fuair mé roinnt bia a bhí cosúil le bia reoite a bhí déanta suas. Chuala freisin go bhfuil maisiúcháin Nollag acu atá ar bun i lár an tsamhraidh agus go dtugann daoine ciníochas orthu a thugann drochcháineadh orthu. Ná bíodh muinín agat as na hathbhreithnithe dearfacha anseo mar is teaghlach, gaolta agus cairde a thagann isteach agus trácht a dhéanamh! Sábháil tú féin, roghnaigh lóistín eile má tá tú i bhfostú! Bhuel ar fad!
