Mörlunda kyrka ligger mycket vackert med långsidan mot Emådalen.
Den nuvarande kyrkan stod klar 1840 men redan 1329 fanns det troligen en kyrka på samma plats. På baksidan av kyrkan finns bygdens enda bevarade runsten.
År 1329 omnämns Rangvaldus Beronis som curatus i Mörlunda. Troligen fanns det redan då en kyrka här. Man vet med bestämdhet att år 1567, under nordiska sjuårskriget, brändes den dåvarande kyrkan. Därefter byggdes den upp, brändes återigen och byggdes upp igen. Den nuvarande kyrkan stod färdigbyggd 1840 och invigdes 1843.
Församlingsborna gjorde dagsverken vid kyrkbygget och hjälptes på så vis åt att få den nya helgedomen klar.
Altartavlan, en kopia av Rubens: ”Nedertagande från korset”, är målad 1840 av Salmon Andersson. Tavlan omges av nyklassicistisk altaruppställning.
Predikstolen med uppgång från sakristian är rundformad och prydd med gyllene girlanger, infattade pelare och tavla med text. Den har en korskrönt baldakin och är tillverkad samtidigt med kyrkan.
Садржај
Orgeln
Kyrkans äldsta orgel tillverkades 1762 av Lars Wahlberg. Orgeln renoverades och utvidgades av fanjunkaren August Rosenborg i samband med att den flyttades in i den nya kyrkan. 1945 fick den ett nytt orgelverk som byggts av A Mårtenssons Orgelfabrik AB, Lund. 1958 utökades orgelverket av Åkerman & Lund. 1984 byggdes ett nytt orgelverk av Åkerman & Lund.
På baksidan av kyrkan finns bygdens enda bevarade runsten. Antagligen har den från början varit rest i anslutning till järnåldersgravfältet vid Sinnerstads mader, strax norr om Mörlunda. 1907 hittades bitar av stenen i ett odlingsröse men först 1936 sammanfogades bitarna och stenen restes vid kyrkan. Runorna är ca 15 cm höga och inskriptionen berättar att någon “…lät resa denna sten efter Härulf, sin fader och Assur och Inger”. Vid denna tid användes Inger som mansnamn.
Inne i den gamla kyrkan som fanns före 1840 låg ytterligare två runstenar. Dessa är numera försvunna.
Kyrkans baksida
På baksidan av kyrkan finns bygdens enda bevarade runsten. Antagligen har den från början varit rest i anslutning till järnåldersgravfältet vid Sinnerstads mader, strax norr om Mörlunda. 1907 hittades bitar av stenen i ett odlingsröse men först 1936 sammanfogades bitarna och stenen restes vid kyrkan. Runorna är ca 15 cm höga och inskriptionen berättar att någon “…lät resa denna sten efter Härulf, sin fader och Assur och Inger”. Vid denna tid användes Inger som mansnamn.
Inne i den gamla kyrkan som fanns före 1840 låg ytterligare två runstenar. Dessa är numera försvunna.
Удео
Критике
Hela Mörlunda är nostalgi för mig. Varit där varje liv under skoltiden, sedan alla storhelger fram till 2000 då den sista gamla försvann. Kyrkan har jag varit inne i många gånger. Redan som liten och sista gången hösten 2000. Nu blir det besök till kyrkogården en gång om året för att besöka släkt och kändisar som ligger där.
Det är en fin gammal kyrka. Begravningen var en anddektig och personlig gudstjänst ledd av en kvinlig präst.
