Järeda kyrka

Alkärrets naturreservat

Den nuvarande kyrkan är förmodligen den tredje på samma plats. När den första kyrkan uppfördes vet man inte och skriftliga dokument saknas helt. Att kyrkan kom tidigt till Järeda framgår dock av att den första prästen man känner till var en man vid namn Birgler, som var ”själaröckare i Järidha” och som år 1355 undertecknade en vittnesattest. Den äldsta kyrkan brann troligen ned, eftersom man vid en renovering 1926, då trossbotten lades in i kyrkan, fann aska och andra tecken på bränder. Detta har tolkats som rester från den första kyrkan.

Den andra kyrkan var troligen också av trä, men eftersom det finns flera föremål bevarade från den, kan resterna från bränder, som återfanns 1926, knappast ha härstammat från den andra kyrkan utan från en tidigare kyrka. Hade den andra kyrkan brunnit skulle man inte haft någon möjlighet att rädda tunga träinventarier som exempelvis altaruppsatsen. Inte heller tidpunkten för den andra kyrkans tillkomst känner man till. Den stod dock kvar fram till 1771, då den nuvarande kyrkan invigdes.

Nuvarande kyrka
Järeda nuvarande kyrka började byggas 1771 och blev färdig året efter.
Kyrkan uppfördes av en byggmästare Holmberg i typisk nyklassicistisk stil med ett stort kyrkorum, en rak altarvägg och ett välvt brädtak.

Kyrkan uppfördes av gråsten och det ålåg varje by att i bestämd ordning ansvara för leveransen av sten. När kyrkan invigdes var tornet inte färdigbyggt och bönderna började tröttna på stenleveranserna. En deputation från Järeda uppvaktade 1773 kung Gustav III med anhållan om att befrias från ytterligare framförande av mera sten. Kungen beviljade anhållan men det innebar att tornet blev 6 alnar lägre än det från början var planerat.

Den första större reparationen genomfördes 1848. Då tillkom en ny ingång på södra långsidan och fönstren förstorades och gavs en rundad överdel. Nya fönster togs upp över altaret. Samtidigt anskaffades en ny predikstol och altaruppsatsen ersattes med en oljemålning.

De äldre inventarierna förvarades dock i tornkammaren. De konserverades 1924 som en förberedelse till kyrkans renovering 1926. Denna innebar bl. a. att trossbotten och nytt golv lades in i kyrkan och dessutom anskaffades nya bänkar i stil med de äldre och hela kyrkan målades om.

I samband med utgrävningen för trossbotten påträffades under kyrkans golv en gravkammare från mitten av 1700-talet med fem större och en mindre kista. I denna gravkammare, med måtten 3,5 x 3,5 meter, vilar medlemmar av den adliga släkten Fröberg från Fröreda.

De båda kaminer som värmde upp kyrkan vintertid började ryka vid eldningen så kraftigt att kyrkan snart svärtades ner igen. Kyrkan försågs därför med centralvärme 1937.

Predikstolen och altaruppsatsen sattes upp i kyrkan 1926, men mer som museiföremål och de ersattes alltså inte 1848 års inventarier. Det skulle dröja till renoveringen 1939 innan dessa inventarier kom på sina rätta platser och 1800-talets predikstol förpassades till tornkammaren, medan 1848 års altartavla placerades på norra långväggen.

Till kyrkans 200-årsjubileum genomgick kyrkan en varsam renovering som i huvudsak innebar en inre ommålning samt inläggning av ett nytt golv i sakristian. Samtidigt försågs ljuskronorna med elektriskt ljus.

En yttre renovering av kyrkan genomfördes 1978 och kyrkan handikappanpassades 1990.

Alla kulturhistoriska miljöer

Upptäck

Ladda in fler
2019-11-25T08:07:52+01:00